Storstrejken 1909
År 1909 utbröt den s.k. storstrejken. En långvarig
lågkonjunktur hade lett till lönesänkningar
och lokala konflikter, och när SAF sommaren 1909 proklamerade
allmän lockout inom sitt område svarade LO, den 4
augusti, med storstrejk. Strejken riktade sig mot alla arbetsgivare
i landet och syftet var att stoppa hela samhällsmaskineriet,
endast sjukvård och andra vitala funktioner undantogs.
Som mest var ca 300 000 arbetare indragna i konflikten. LO hoppades
på ett snabbt medlingsingripande, men regeringen förhöll
sig passiv. Strejkkassorna var otillräckliga och den 4
september beslöt LO om återgång till arbetet
i de företag som inte var anslutna till SAF. Slutgiltigt
upphörde konflikten först följande höst.
Organisatoriskt blev strejken ett stort nederlag för fackföreningsrörelsen.
LO miste mer än hälften av sina medlemmar och återvann
först år 1917 sin tidigare styrka.
Med lockouten och senare storstrejken blev de flesta av Ådalens
industrier indragna i den stora arbetskonflikten. Eftersom bolagen
efter hand kunde ordna arbetskraft genom strejkbrytare blev
konflikten mer och mer meningslös för arbetarna och
i början av oktober 1909 träffades i regel formella
överenskommelser. När nya avtal skulle tecknas var
det ett väsentligt krav från fackföreningsavdelningarna
att alla som tidigare haft arbete skulle tas tillbaka. Ådalens
Samorganisation rapporterade från ett möte i Kramfors
den 19 september 1909 till LO att Ådalens samtliga fackföreningar
beslutat att inte återuppta arbetet förrän alla
arbetare på alla platser återtagits. Det var krav
som man på många håll fick vika från.
De som varit mest aktiva i den fackliga kampen fick svårast
att komma tillbaka. Eftersom strejken berört nära
nog alla arbetsområden och dessutom hela landet var det
inte heller lätt att finna sin utkomst inom ett annat yrke
eller på en annan ort. Lösningen för många
blev emigration.
När arbetarnas nederlag blev allt tydligare försvann
entusiasmen hos de fackliga organisationerna. En del av de ledande
fackföreningsmedlemmarna hade tvingats att lämna orten
och det moraliska stöd man haft genom att tillhöra
en större gemenskap hade försvunnit. En lång
rad fackliga avdelningar försvann för längre
eller kortare tid efter storstrejken: bl.a. Avd. 96 Sandviken,
Avd. 141 Strömnäs, Avd. 76 Frånö, Bleck-
och Plåt avd. 59 Kramfors, Avd. 162 Skärsviken, Avd.
93 Sprängsviken.
Källa:
Nationalencyklopedin
Sjöqvist, Eric, Det röda Ådalen växer fram
Ur Västernorrlands läns landskansli:
Allm kungörelse om fridlysning
(omkring juli 1909)
Kronofogdens rapport över läget
inom fögderiet, 1909-07-29
Kronofogdens rapport över läget
inom fögderiet, 1909-08-04
Telegram till civilminstern 1909-08-05
Ur Ådalens Samorganisation:
Upprop om frivillig insamling (från
SSIAF:s styrelse), juli 1909
Meddelande till förbundets avdelningar
(från SSIAF:s styrelse), odaterad
Brev från SSIAF:s styrelse,
odaterat
Brev från SSIAF:s styrelse,
1909-08-07
Strejkutskottets protokoll 1909-08-24
(om rekvirering av pengar)
Strejkutskottets protokoll 1909-08-31
(om ärtmiddag för de strejkandes familjer)
Utdrag ur protokoll 1909-09-19
Utdrag ur protokoll 1909-10-02
Utdrag ur protokoll 1910-03-22
Ljudfil: Utdrag ur intervju med Thure Nyberg (om ärtmiddag
på Höga Nöjet 1909)
Samma intervju i renskrift
Citat...
|
